Lär känna Ville Svensson: det finns mer där

Ville Svensson kommer inte till Oskarshamn som någon oprövad junior. Han är 21 år, fostrad i Mörrum och hade redan hunnit med 68 SHL-matcher och ytterligare sju slutspelsmatcher med Växjö när IK hämtade honom till Oskarshamn.

Det är samtidigt ungefär där det intressanta börjar. I Växjö var han en ung spelare i en förening med flera SM-guld på senare år, men knappast samma supporterkultur eller närhet mellan lag, stad och läktare som i Oskarshamn. Rollen där var en annan. Här hoppas vi framför allt att Ville får tid att hitta sin plats – och att stan inte bestämmer sig för tidigt för vad han är eller inte är.

Hittills på försäsongen har Ville varit ganska anonym. Det är ingen sågning, bara vårt intryck. Han har inte varit spelaren som fått oss att sätta kaffet i halsen eller börjat kräva en egen kedja efter några träningsmatcher. Men det är också försäsong. Många spelare har svårt att få ut max när matcherna ännu inte riktigt gäller något – ungefär som att läktaren sällan går på slutspelsvarv i september heller.

Det finns samtidigt saker att gilla. Han jobbar hårt, verkar vara en bra lagspelare och är inte rädd för att spela obekvämt. Det finns grit där. Framför allt ser man att det finns hockey i honom även när han inte syns mest. Det känns som en spelare som kan smyga med i början och växa i takt med laget snarare än någon som måste vinna försäsongen.

Vägen från begränsade minuter i Växjö till en annan och potentiellt större roll i IK behöver inte gå på tre träningsmatcher. För Ville handlar den här säsongen om att få chansen att omsätta det han redan lärt sig i SHL till något eget i Oskarshamn. Då behöver både laget och Lilla Neapel ge honom lite arbetsro.

Vårt första intryck är därför försiktigt positivt. Inte för att Ville har stuckit ut mest – det har han inte – utan för att grundmaterialet ser intressant ut. Hårt jobb, lite jävelskap och tillräckligt mycket hockey för att det ska kunna växa fram mer.

Ibland är det spelaren som syns minst på försäsongen som man undrar hur man klarade sig utan i januari. Vi är inte där än. Men Ville har åtminstone gett oss anledning att hålla ögonen på honom.