Dåligt genrep i Kalmar – och Manne skulle inte ha lämnats ensam
IK föll 2–4 mot Kalmar efter två svaga perioder, en bättre tredje och ännu en kväll med tunt manskap. Mest oroande var smällen på Manuel Ågren – och att ingen i IK riktigt stod upp för honom.
Det här var inget genrep som fick pulsen att stiga av rätt anledning. IK kom till Kalmar med rejält manfall och blev ordentligt överkörda i första perioden. I andra sjönk matchen ännu mer i kvalitet. Båda lagen åkte runt och drällde, och underhållningsvärdet för den som faktiskt gillar hockey var närmast obefintligt.
Det mest oroande kom ändå i andra perioden när Manuel Ågren fick en rejäl smäll i sarghörnet, tappade hjälmen och tvingades utgå. Efteråt sågs han med lindat knä. Själva skadebilden vet vi inte ännu, men en sak går att säga från supporterhåll: där vill vi se IK stå upp för Manne. Ingen gjorde det på ett sätt som märktes. Det är för dåligt.
Tredje perioden var åtminstone ett steg upp. Axel Björnqvist reducerade – bra att få igång honom – och sedan kom kvitteringen genom Joel Svensson. Oskarshamnare, egen produkt och precis den typ av spelare man gärna ser kliva fram när laget behöver energi. IK spelade bättre, om än fortfarande ganska hafsigt, och fick plötsligt liv i en match som länge känts död.
Men IK gav bort momentumet igen. Två onödiga utvisningar gav Kalmar ett långt fem mot tre. Boxplayet gjorde det okej och stod emot ett tag, men till slut kom 3–2. När IK sedan tog ut målvakten satte Kalmar 4–2 i tom bur. Ska vi vara rättvisa ska IK nog också tacka Kalmars egen dåliga disciplin för att det ens blev match av det.
Så vad tar vi med oss? Två riktigt svaga perioder, en betydligt bättre tredje, mål från Björnqvist och Joel – och ännu en påminnelse om att laget behöver bli både skarpare och mer samlat när det hettar till. Och om vi ska avsluta med något positivt: dåliga genrep brukar betyda bra premiärer. Det är sedan gammalt.
Dåligt genrep, bättre tredje – men IK måste både skärpa disciplinen och stå upp för varandra.