Bygg laget för att vinna – inte en dyr räddningsplanka i mål

GLID INTE:s version.

Barometern ställer frågan igen: har IK en målvaktsduo som duger för ett topplag?

Det är en rimlig fråga att ställa. Men vi tycker att den riskerar att flytta fokus från det betydligt större problemet.

Emil Vuorio släppte ett billigt mål mot Leksand. I övrigt gjorde han en bra match och var en av IK:s bästa spelare. Det betyder inte att Vuorio och Axel Nyman måste vara HockeyAllsvenskans bästa målvaktspar.

Det betyder att målvakten inte är där vi hade lagt nästa stora krona.

Vi har sett den här filmen förut

För några år sedan blev målvaktsfrågan stor i Oskarshamn. IK hämtade in Evan Cowley. Han var en bra målvakt, men värvningen förändrade inte laget på det sätt som diskussionen runt den antydde att den skulle göra.

Det är lärdomen vi tycker är relevant nu.

En bättre målvakt kan rädda någon extra match. Men en målvakt kan inte skapa tre fungerande kedjor, ge toppspelarna vila eller göra en för tunn fjärdelina spelbar.

Dåliga lag behöver ofta en fantastisk målvakt för att överleva.

Bra lag behöver framför allt vara bra lag.

Och mycket i IK:s spel säger att grunden är bra.

Problemet syns längre fram i laget

Just nu har IK i praktiken två kedjor som kan bära offensiven.

Sedan blir fallet för stort.

Tredjekedjan är snarare en bra fjärdelina. Fjärdekedjan som tvingats spela under skadeperioden ska egentligen inte behöva bära de minuterna i ett lag som vill utmana i toppen.

Det är inte juniorernas fel.

Det är truppens konstruktion.

Och det är också därför skadelistan kan lura lite. Manuel Ågren är otroligt viktig att få tillbaka. Filip Sveningsson ger fler möjligheter framåt. Pontus Näsén och Ludvig Östman kommer göra backsidan betydligt bättre.

Men mycket av det förstärker redan de bättre delarna av laget.

Djupet behöver fortfarande bli bättre.

Minst en. Helst två.

Vi hade prioriterat en etablerad forward före en dyr målvaktsvärvning.

Helst två.

En enda riktigt bra forward kan redan flytta hela hierarkin. Två skulle ge IK möjligheten att bygga tre producerande kedjor och dessutom en fjärdelina som Jeff Jakobs faktiskt kan använda mycket.

Det är där laget kan förändras på riktigt.

Tänk konstruktion snarare än exakta namn:

Calle Karlsson – Filiph Engsund – Manuel Ågren.

En ny spetsforward – Ville Svensson – Joel Svensson.

Danny Dzhaniyev – Melker Eriksson – Matt Brown.

Herman Hansson – Axel Björnkvist – Filip Sveningsson.

Søren Dietz Larsen som trettonde forward. Albin Larsson på tillväxt med seniorhockey. Olle Karlsson, om IK får tillgång till honom, kan gå in på flera platser.

Plötsligt är fjärdelinan inte något man försöker överleva med.

Den kan spela.

Hansson är en tydlig fjärdelineprofil och kapten. Sveningsson är jobbig att möta och kan skapa situationer själv utan att vara beroende av att omgivningen driver spelet. Och Björnkvist får spela med spelare som faktiskt kan göra något av de chanser han är med och skapar.

Det vore ett enormt bättre sätt att använda truppen.

Måste det vara en center?

Inte nödvändigtvis.

Om IK vill använda Brown som vinge och marknaden inte erbjuder den där självklara förstacentern till ett pris IK kan betala, då ska man inte sitta och vänta på ett mirakelfynd.

Bygg tre starka kedjor i stället.

Mattias Tedenby är ett exempel på vilken typ av värvning som skulle förändra laget. Miks är ett annat tänkbart spår. Sylvegård en annan typ.

Exakta namn är mindre viktiga än nivån.

Tedenby har dessutom en extra dimension: han skulle sannolikt sälja biljetter. En värvning kostar inte bara pengar. Rätt värvning kan också dra publik, skapa framtidstro och betala tillbaka en del av investeringen.

Och Calle gör frågan ännu mer akut

Nu finns dessutom uppgifter om SHL-intresse för Calle Karlsson.

Det är knappast chockerande.

Han är en egen produkt som har tagit stora steg och som fortfarande har utveckling kvar.

Men det är ytterligare ett skäl för IK att visa vad klubben vill.

Sportslig ambition handlar inte bara om tabellen. Det handlar också om att övertyga de spelare man vill bygga framtiden kring.

Mardrömmen är inte bara att IK missar några poäng i oktober.

Mardrömmen är att IK lägger sig platt i oktober och nästa säsong får se Calle utvecklas vidare i exempelvis Växjö därför att någon annan klubb kunde erbjuda en tydligare väg uppåt.

Växjö är ett exempel, inte en uppgift om vilken klubb som jagar honom.

Men poängen står kvar.

Vill IK behålla sina bästa egna spelare måste klubben också visa att Oskarshamn är en plats där man kan vinna.

Tex är en annan typ av affär

Tex Williamsson är fortfarande ett intressant undantag.

Om han vill spela, kroppen håller för en begränsad roll och ekonomin är rimlig kan ett kort upplägg som tredje målvakt vara smart.

Han bor i området, har visat att han kan vinna matcher på den här nivån och det kan mycket väl finnas ett personligt driv efter hur det slutade i Nybro.

Men då pratar vi om en opportunistisk komplettering.

Inte om att ta pengarna som behövs framåt och lägga dem på en dyr ny förstemålvakt.

Lägg pengarna där de förändrar laget

IK behöver inte bygga ett lag som kräver att målvakten räddar dem varje kväll.

IK behöver bygga ett lag där målvakten kan vara bra utan att behöva vara fantastisk – och laget ändå vinner.

Minst en riktigt bra forward.

Helst två.

Tre kedjor som kan producera. En fjärdelina som kan spela riktiga minuter. En backsida där Östmans defensiva ansvar och Näséns erfarenhet kommer tillbaka, samtidigt som Elofsson kan fortsätta utvecklas utan att behöva lösa allt själv.

Det förändrar laget betydligt mer än att köpa en dyr räddningsplanka längst bak.

Bygg laget för att vinna.

Inte för att förlora snyggare.