Leksands IF
5 · 3
IK Oskarshamn

IK fick precis den start ett brandskattat lag behövde i Tegera Arena. Redan efter 1.16 styrde Daniyal ”Danny” Dzhaniyev in 0–1 efter förarbete av Ludvig Markman och David Rosander. Ett mål som både IK och Danny behövde.

Sedan tog Leksand över mer av spelet. Josh Passolt kvitterade efter 7.22 och Patrik Zackrisson gjorde 2–1 med 18.11 på klockan. Men siffrorna berättar inte hela historien om första perioden. IK fick flera riktigt stora chanser i omställningarna. Matt Brown kom fri, Joel Svensson träffade stolpen i powerplay och ytterligare lägen rann ut i sanden. Leksand förde spelet – de heta chanserna var betydligt jämnare.

Det var där IK hade chansen att göra det här till en annan match. Mot ett lag som Leksand går det inte att lämna så många A-lägen oanvända. IK hade behövt få in två eller tre puckar under den perioden för att ge sig själva marginal när hemmalaget senare skruvade upp trycket.

Åke Stakkestad ökade till 3–1 tidigt i andra. Matchbilden förändrades därefter. Leksand behövde inte längre driva spelet lika hårt utan kunde i större utsträckning vänta på IK:s misstag. IK fick perioder med längre anfall, men skapade mest halvlägen när man väl etablerade sig i offensiv zon. Det stora undantaget var chanserna som kom snabbt – där fanns fortfarande ytor.

IK fick dessutom ett långt fem mot tre-läge men lyckades inte reducera. Det blev ännu en illustration av kvällens stora problem: ineffektiviteten. När Leksand sedan avslutade andra perioden med rejält tryck var 3–1 snarare något IK fick vara nöjt med än ett resultat som speglade ett sent Oskarshamnsövertag.

I tredje rann matchen till slut ifrån IK. Leksand gick upp till 5–1 och kunde därefter kontrollera mycket av det som återstod. IK gav ändå inte upp. Calle Karlsson fortsatte sin fina målstart genom att reducera till 5–2 och Joel Svensson gjorde 5–3 i ett sent fem mot tre. Axel Elofsson stod för en mycket fin passning i samband med den sena reduceringen – ett bra exempel på den offensiva kvalitet han har när han får tid med pucken.

Just Elofsson sammanfattar en del av kvällens större fråga. Mot Visby och Vimmerby har de unga kunnat växa in i rollerna på ett annat sätt. Mot Leksand syntes det tydligare hur stor skillnaden är mellan lovande unga spelare och etablerad rutin när tempot, pressen och motståndet skruvas upp. Det är inte ett argument mot ungdomarna. Tvärtom. De ska få utvecklas utan att behöva ersätta Pontus Näsén eller annan etablerad spets över en natt.

Vuorio gjorde flera bra räddningar och höll periodvis nere siffrorna. Dzhaniyev gav IK drömstarten. Calle fortsatte göra mål. Joel både träffade stolpen och hittade nätet. Det finns positiva saker att ta med.

Men värdemätaren gav också Arsi Piispanen något att fundera på. IK behöver rutin och offensiv spets på forwardssidan omgående. Inte bara som tillfällig täckning medan Manuel Ågren och Filip Sveningsson är borta, utan för att bredda och höja laget även när de kommer tillbaka. På backsidan finns också skäl att leta efter en spelare som kan bidra offensivt, driva puck och redan är van vid den här typen av motstånd. Det behovet är inte lika akut som forwardssidan, men Näséns frånvaro gör frågan relevant.

5–3 ser på papperet ut som en ganska jämn förlust. Matchen var mer komplicerad än så. IK hade chanserna att göra den jämn på riktigt i första perioden – och tog dem inte. När Leksand sedan fick kontroll visade hemmalaget varför rutin och spets fortfarande betyder mycket.