IK Oskarshamn
6 · 3
Visby/Roma HK

IK vann premiären mot Visby/Roma med 6–3. Det var inte någon jättebra match över 60 minuter, men ett klart bättre premiärbesked än det svaga genrepet – och framför allt kom flera av de spelare vi ville se igång direkt.

IK började svagt. Joakim Thelin var nära att komma fri efter ett misstag av Pontus Näsén, men Näsén reparerade själv situationen. Joel Svensson tog sedan en utvisning i offensiv zon, IK klarade boxplayet och därefter tog hemmalaget över. Trycket blev stundtals rejält.

Det var också Joel som gjorde säsongens första IK-mål. Han blev hakad i friläge, tog straffen själv och satte den mellan benen. Efteråt sammanfattade han det ganska enkelt: ”Man skjuter för det finns en lucka.” Passande nog kom målet i hans 100:e match i HockeyAllsvenskan – och självklart var det en Oskarshamnare som öppnade målskyttet.

Efter 1–0 tappade IK däremot rytmen. Spelet blev slarvigt och plottrigt och Visby/Roma jobbade sig kvar i matchen. Calle Karlsson stod för ett rejält misstag i IK:s eget powerplay när gästerna kvitterade till 1–1. Shit happens. Det intressanta var svaret.

IK avslutade första perioden svagt och fick bland annat spela 3 mot 5 de sista 22 sekunderna. Där gjorde Filiph Engsund ett riktigt starkt jobb. Emil Vuorio var också stabil när IK satte sig självt i problem med utvisningar.

I andra perioden fortsatte matchen gå i vågor, men IK fick tillbaka kontrollen. Pontus Näsén – som inte bara var väldigt bra defensivt utan dessutom såg ut att skjuta mer än under hela förra säsongen – drog in 2–1 i krysset. Olle Karlsson fick assist och därmed poäng direkt i IK-debuten.

Sedan kom ett av kvällens finaste besked. Calle Karlsson skakade av sig missen från första perioden, spelade upp sig och satte 3–1 med Matt Brown som framspelare. Första matchen någonsin i HockeyAllsvenskan. Hemmaplan. Mål direkt. Det är rätt fint.

Calle och Joel var två av spelarna vi ville syna extra inför premiären. Ingenting i den här kvällen gjorde känslan mindre intressant att de kan bli två av IK:s viktigaste spelare den här säsongen.

Filiph Engsund gjorde sedan 4–1 i powerplay. Därmed hade Joel Svensson, Calle Karlsson och Filiph Engsund – tre Oskarshamnare – gjort mål. Det fattades egentligen bara en skadad Manuel Ågren för full lokal utdelning.

Tredje perioden blev betydligt mer transportsträcka än hockeyfest. Visby reducerade i powerplay och kom senare närmare med plockad målvakt, men IK släppte aldrig matchen. Axel Björnkvist och Ville Svensson såg till att slutresultatet skrevs till 6–3.

Axel Elofsson ska också nämnas. Mot det här motståndet var han stundtals dominant. Vuorio gjorde en bra premiär och Näséns defensiva insats, kombinerad med den nya skottviljan, är precis sådant Oskarshamn gärna ser.

Amerikanarna var mer anonyma. Brown var piggast och fick också en assist. Danny Dzhaniyev syntes däremot alldeles för lite. Vi hoppades att flipflop-tofflorna skulle åka av när serien började. De såg fortfarande rätt fastspända ut. Där behöver det hända mer.

Domarinsatsen gav också en del att fundera på. Joel Svensson blev i första perioden trippad i en situation där knappast någon i Visby hade protesterat om armen åkt upp, och senare fick IK ett par mycket billiga utvisningar emot sig. Det avgjorde inte matchen, men nivån var stundtals svårbegriplig.

Dåligt genrep, bra premiär? Nja – men begreppet håller åtminstone bättre än det gjorde i går. IK var inte bra hela kvällen. Topparna var däremot klart högre än Visbys och rätt spelare kom igång.

Tre poäng är inne. Sex mål framåt. Och om tabellen råkar visa IK högst upp efter premiärkvällen ser vi förstås ingen anledning att spela fler matcher.

SUPPORTERBILDEN PÅ X

Supporterbilden på X präglas av glädje och stolthet kring Oskarshamn – en positiv känsla snarare än verifierad fakta.