Mora IK
6 · 2
IK Oskarshamn

IK skulle tända hoppet igen. I stället kom fjärde raka förlusten och en av säsongens svagaste prestationer. Nu räcker det inte att prata om vad spelarna måste göra bättre. Sportchefen och styrelsen behöver förklara hur föreningen hanterat den möjlighet som fanns.

Det började med farliga lägen för Mora, men IK hade också sina chanser. Calle Karlsson träffade stolpen och Filiph Engsund fick ett jätteläge mot öppet mål under IK:s långa fem mot tre. Det blev inget mål. Mora tog ledningen i powerplay och utökade efter en slarvig passning av Engsund. 0–2 efter vad som mycket väl kan ha varit IK:s sämsta period den här säsongen.

Andra perioden blev knappast bättre. Mora gjorde 3–0 i boxplay. Calle Karlsson reducerade efter ett fint förarbete av Matt Brown, men Mora svarade med 4–1. Efter ytterligare en onödig utvisning kom 5–1. IK bytte målvakt. Joel Svensson reducerade till 5–2, men någon verklig vändning kom aldrig. I tredje perioden fastställdes slutresultatet till 6–2.

Det här handlar om mer än en dålig match

Vi har efterlyst förstärkningar under lång tid. Inte främst för att värva fler poängspelare, utan för att ge laget erfarenhet, trygghet och förmågan att fatta rätt beslut under press.

Manuel Ågren, Pontus Näsén och Ludvig Östman representerar just den kombination av kvalitet och rutin som IK saknar. I deras frånvaro har föreningen förlitat sig på juniorer, lån och korttidslösningar. De unga backarna har gjort mycket bra. Martin Pärna och övriga spelare ska bedömas utifrån rimliga förväntningar. Det är inte deras ansvar att ersätta etablerade nyckelspelare under längre perioder. Det ansvaret ligger hos dem som bygger truppen.

Målvakterna är inte huvudproblemet

Axel Nyman gjorde flera bra räddningar innan han byttes ut. Emil Vuorio har hittills i karriären visat en högre nivå och är det mer meriterade alternativet. Vi har tidigare lyft Tex Williamsson som ett möjligt rutinerat komplement, om förutsättningarna finns.

Men målvaktsdiskussionen får inte skymma allt annat. IK kan byta målvakt hur många gånger man vill. Det ersätter fortfarande inte Ågren, Näsén och Östman.

Att vänta har också ett pris

När IK inledde säsongen starkt fanns ett betydligt bättre utgångsläge för att förstärka truppen. En eller två rutinerade spelare hade kunnat komma in i ett lag med medvind och bidra med stabilitet över en lång säsong.

Nu kan det vara både svårare och dyrare att locka etablerade spelare till ett lag som förlorar och tappar mark. Dessutom är IK beroende av sin publik. Fortsätter resultaten åt fel håll riskerar biljettintäkterna att påverkas. Att avstå från investeringar är inte automatiskt att spara pengar. Ibland är det tvärtom.

Var finns ansvaret?

Vi lider med spelartruppen. Spelarna ska kritiseras för en sådan här prestation, men de ska också kunna förvänta sig att föreningen ger dem förutsättningar att lyckas.

Är det styrelsen som inte ger sportchef Arsi Piispanen ekonomiska möjligheter att förstärka? Eller är det sportchefen själv som bedömt att truppen varit tillräckligt stark? Vi vet inte. Men det är hög tid att föreningen berättar hur den resonerar.

Det handlar inte längre om att utmana om seriesegern. Det tåget har enligt vår bedömning gått. Nu handlar det om att rädda det som återstår av säsongen och försöka skapa förutsättningar för en plats bland de sex främsta.

Spelarna och supportrarna förtjänar bättre

Det mest frustrerande är att IK faktiskt hade något riktigt intressant på gång. Ett underhållande lag, unga spelare med potential och en offensiv som kunde skapa problem för de flesta motståndare. Det var en möjlighet värd att ta vara på.

I stället har samma brister återkommit medan föreningen åtminstone utåt framstått som passiv. Vi tycker att både spelarna och supportrarna förtjänar en förklaring – och faktiskt en ursäkt för hur möjligheten har hanterats.

Inte för att IK förlorar hockeymatcher. Det gör alla lag. Utan för att föreningen inte har visat tillräcklig handlingskraft när behovet av förstärkningar varit så tydligt.

**6–2 i Mora är inte bara ett dåligt resultat. Det är ännu ett tecken på vad som händer när man väntar för länge med att agera.**

Nu är det ledningens tur att svara.